Vinter och vår

Snälla kung Bore! Du behöver inte demonstrera din makt mer i år! Vi vet att vi är helt i ditt våld nu efter två snöiga vintrar. Förlåt att vi tvivlade innan! Men snälla dra vidare till nya marker! I morse var det vitt på marken igen. Bilrutorna var isiga och de ouppvärmda bilsätena iskalla. Det som nåddes av sol smälte underdagen, men på norrsidan huset ligger det kvar. Annars surrar ett osvikligt vårtecken. Grannarnas vedkapar och motorsågar är igång. Det låter alldeles väldigt ibland, men ändå skönt på nåt vis. Det är faktiskt vår!

Från Mora träsk till skidorientering

Vi började helgen med rockkonsert, typ. E träffade på några kompisar och tillsammans kunde de digga loss till mer eller mindre kända låtar. Mammorna och papporna som fick sitta på golvet var glada när vi kunde räta på ben och ryggar igen.... Mora Träsk, still going strong, 40 års-jubileum på gång. Efteråt firade vi med middag på krog. Svårt att få bord en lönefredag, men vi hamnade på Godagens, en trevlig kvarterskrog med god mat. När vi kom hem fastnade jag och E framför finalen på Let´s dance. E blev helt fascinerad. Tur att vi inte sett det förut, för då hade det nog varit svårt att fortsätta hävda att På spåret är den ultimata fredagsunderhållningen. Mannen är inte lika begeistrad över denna tävling, så han fastnade i tidningen istället. Eller om det var i ölen. Lördagen blev en shoppingdag. E har växt så det blev till att handla lite nytt. Stövlar, skor och cykelhjälm fick det bli idag. Sedan var det dags för helgens största äventyr, nämligen pyjamasparty hos lilla M som fyllde sex år. Nio vilda ungar höll igång, E var helt slut när hon kom hem. Och nöjd.

I morse var vi uppe tidigt. I alla fall om man tänker på att vi ställt om klockan. Mannen skulle jobba tredje dagen i rad i sängaffären. E och jag åkte upp till Ånnaboda för upptaktsträff med orienteringsklubben. Eftersom snön fortfarande ligger med ett rejält täcke där uppe så fick vi prova på skidorientering. Kul! E och jag fixade en kontroll i alla fall, det blev en lagom tur. Jättefina spår fortfarande! Inte i alla skidorienteringsspåren i och för sig, men det hör ju liksom till att välja rätt. Kort och dåligt, eller längre men bra. Vi hittade ett orienteringsställ som passade E också, det får man hyra, fiffigt ordnat. Så nu är vi på gång inför säsongsstarten. Skönt att inte ha någon O-ringen framför sig. Nu finns det fler nära tävlingar att välja ¨på i vår. Det ska bli kul, och jag håller alla tummar för att E tycker att det fortfarande är kul att följa med. Själva orienteringstekniken fixar hon inte än på ett tag, men miniknat och någon inskolningsbana som jag kan följa med på ser jag fram emot.

Nu är det snart dags att sjunka ner i TV-soffan. Mästarnas mästare ska bli spännande att se. Men det passar dåligt med sportspegeln nuförtiden. Jag är inte riktigt nöjd med denna nya ordning. Jag vill inte gärna vara bakåtsträvare, men just när det gäller söndagskvällarnas TV-upplägg hävdar jag att det var bättre förr!

Gympakick

I tisdags var jag på ett möte där det bestämdes att vår lokala gymnastikförening ska satsa på zumba för att locka nya medlemmar. Det innebär att ett av nuvarande pass måste bort. Jag var klar med ledandet för flera år sedan, men när jag fick frågan för ett år sedan om jag kunde leda här blev jag så smickrad att jag sade ja på direkten. Med smicker kan man få mig långt, det är bara att erkänna. Det har varit himla kul att leda igen, men nu blir det inget mer. Det känns lite trist, men också befriande. Nu slipper jag ha en låst kväll i veckan, jag kan lyssna på radion utan att räkna BPM och jag slipper frustrationen över mina dåliga kunskaper i att fixa musik och program i datorn. Det är fyra veckor kvar på vårterminen (i maj är det bara trädgårdsarbete och skogspromenader som gäller - inte inomhusgympa). Jag var INTE motiverad att leda i kväll. Tappade sugen när det blev som det blev. Men så stod jag där i mitten och musiken drog igång. Ovanligt många hade hittat till gympasalen i kväll. Såg förväntansfulla ut. Då taggade jag till i alla fall, och det blev ett kul pass där alla gav järnet. Jag kommer att sakna det trots allt!

Cykel

I dag ville E prompt cykla till skolan. Vägarna är bara, och hon har klappat på cykeln flera gånger de senaste veckorna. Så idag var det dags. Då är det minsann inga besvär att komma iordning. Klockan sju stod hon färdigklädd och stampade i hallen. Och irriterade sig på mig som var så långsam. Ombytta roller...
När vi skulle sätta på cykelhjälmen höll det på att gå åt skogen. Den var alldeles för liten! Oj då, jamen skidhjälmen fick duga. Puh!
Ja, det där med cykling var ju inte så lätt ändå. E gallskrek så fort hon kom på cykeln. Av rädsla. Föräldrapinnen hade vi ju tagit bort, så jag fick försöka hålla i henne och springa med. Samtidigt som hon fortsatte gallskrika. Det är då man lätt stressad vill säga till omgivningen: "Ja, ursäkta mig, det här är inte mitt påhitt. Hon vill faktiskt, jag lovar..." Som tur var dröjde det inte så länge innan hon lugnade ner sig och insåg att hon faktiskt hade kontroll. När vi kom till skolan ville hon visa mig den STORA vattenpölen. "Men jag var inte i den i går mamma, bara lite..." Jo, det är härligt med snösmältning. Jag tar gärna genomblöta kläder, bara det blir barmark snart!

Marsvecka

En hektiskt vecka har passerat. Det börjar köra ihop sig på jobbet, alltid mycket i mars, förstår inte varför allt ska hända då. Kvällsaktiviteter varje kväll, gärna flera har de varit också.
Högtryck senaste veckan:

• middagsgäster i måndags
• internationella kvinnodagen firades i vanlig ordning med systrarna i Stockholm. Ambitiöst va? Jo då, vi tog shoppandet på stort allvar och såg till att få i oss lite uppiggande vätska till lunchen, så att vi skulle orka ännu mer. Jackpot även i kändisspaningen;)
• besök på skolan E ska gå till hösten. Hon vill börja NU!
• god torsdagsmiddag hos lärarinnan med barn

Lågtryck senaste veckan:

• vaccinationer för en halv förmögenhet - inför vår resa och lite till. Inte så svårt att sälja på mig vaccinationer...
• E sjuk! Det är det tråkigaste av allt. Började i fredags, och febern har ännu inte gett med sig...

Så, måndag morgon är det, och vi är hemma och hostar både jag och E, men ännu så länge är jag det piggare. Vi vill bli friska innan resan norröver som vi planerat på torsdag!

Söndag med skidor och zumba

Vi började med frukost i vår nya tron till säng. Vasaloppsstart och hembakat bröd. Tre olika tidningar, varav man hinner läsa två bilagor. Sämre kan man ha det. Det enda som inte var riktigt hundra är att vår nya säng är så hög så att sänggaveln blir låg. Man får brännskador av läslampan och slår huvudet i hyllan när man njutningsfullt lutar sig bakåt med ett färskpressat glas juice i handen. Svärfar kom hit!
Vi kom oss i alla fall av gåre fram på förmiddagen. Skidutflykt till utsikten med ved och grillkorv i ryggsäcken. Strålande sol och en pigg och alert E. Vi tränade på att saxa uppför och åka nerför i konstsnöspåret. Himmel vad fort det går med utveckligen när hon vill och tycker det är kul. Här får jag ju skryta hur mycket jag vill, men jag ser hur hon försöker trycka på emellanåt när hon "diagonalar", och när vi saxar uppför backe ser man att hon försöker flyta till med några skejt steg. Vill jag se i alla fall, men hon tar sig ju fram så på slalomskidorna. Kul är det i alla fall. Vi hade det riktigt skönt i solen. När vi kom hem hade starten på femmilen nyss gått. Mannen ville ta en lite mer anträngande runda än förmiddagsturen, så han drog upp på Kilsbergsspåret igen. Själv tyckte jag att E och jag skulle gå ut och göra en snögubbe eller nåt, men nu var det slut på uteviljan för den här dagen. Eftersom jag själv sprang lite hit och dit framför femmilen så var mina övertalningsförsök lite lama. Det blev en TV-eftermiddag denna ljuvliga soldag alltså. Kändes inte helt hundra, men, men. Tur att stora M var tillbaka i byn, och fick ut mig på en liten promenad i alla fall.
Kvällens aktivitet måste jag också nämna. Senaste årets stora träningsfluga var äntligen på besök i vår lilla by. Zumba! Vi var nog ett hundratal som skakade loss i conga, merengue, reggaeton och en massa andra coola moves. Och riktigt svettigt. Alltid roligt att testa nåt nytt, men i ärlighetens namn var det väl ingen jättesensation. Ett aerobicspass med latinomusik helt enkelt. Men jag gör det gärna igen!

Loppis

I dag var det tidig uppstigning. Incheckning på jätteloppisen klockan åtta. Första gången jag satte min fot på detta ställe, och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Klockan tio öppnades portarna och in vällde massor av köpare. Som var köpsugna, men inte särskilt villiga att betala. Men va sjutton, det är ju loppis. De som var snälla fick pruta. Ingen ville ha vår resebarnstol, men gamla repiga lampor från IKEA sålde fint. Märkligt. Snygga tjejkläder som inte var rosa var inte heller särskilt heta objekt. Men jag blev av med nästan allt. Jag trodde att jag skulle få åka hem med en stor låda proppad med CD-skivor. På sluttampen kom en man fram och frågade vad jag skulle ha för hela lådan. Tja, 100 spänn drog jag till med. Du kan få 150 sa han och såg nöjd ut... undrar vad jag missade där??
När jag kom hem hade våra nya sängar kommit, så kommersen fortsatte. In med nya sängar, ut med gamla. Sängannonser på blocket, och nu kommer snart en kille och hämtar barnsägen. Sent på lördagskvällen... jaja, jag klagar inte!
E har haft en toppendag och åkt barnens Vasalopp, med blåbärssoppa, nummerlapp och medalj. I strålande härligt vinterväder. Det var lite tråkigt att missa, men vi får försöka åka lite skidor imorgon igen.

Systrar

Här firar tre systrar, nej, förlåt, två systrar och en systerdotter födelsedag. För första gången körde vi ett gemensamt kalas för närmast sörjande, och det börjar bli några stycken nu. Det blev väldigt trevligt! Vi saknade bara mannen som var på eget firarkalas i norr. Nu har man en filosofie doktor i släkten. Mannen var mycket imponerad av se sin syster "in action". Inte samma virriga syrra han närt som bild i alla år. Där fanns plötsligt en strukturerad, kompetent och snabbtänkt person, som ledigt försvarade sitt långa forskningsarbete. Det är lite lustigt det där. Visst pratar vi lite jobb när vi ses, både i min och hans familj, men ändå. Inte vet jag riktigt vad mina systrar sysslar med på dagarna. Jag tror att K är nån slags chef nu, men vad det egentligen innebär har jag ingen aning om. J far till Stockholm och funderar på lånevillkor. Jaha?? Och ingen vet vad jag gör när jag projektleder livsstilsmottagning eller bedömer ryggbesvär. Ibland är det lite tråkigt att man inte har bättre koll, men om man tänker efter så är det nog mest skönt. Man är den man är liksom, och blir inte definierad av jobbet. Men visst skulle det vara spännande att få vara med och kika en dag!

Kallt

I morse vaknade vi till 21 minusgrader. Brrrr! Nu har man kavat runt i thermobrallor och kängor två vintrar i rad. Det fanns inte ens på kartan att man skulle ta på det på väg till jobbet för bara för tre år sedan. På sin höjd, och då tog jag i, långkalsonger. Men nu skulle jag inte vilja vara utan mina gamla reabyxor.
I går kväll åkte mannen norrut. Han var med på sin systers disputation. Det gick visst strålande, mannen var mycket imponerad. Hade varit kul att vara med, det är inte precis ofta någon i ens närhet disputerar. Men E och jag har varit på gympa istället. Hon fick vara med i mitten, men det var lite för mycket för henne emellanåt. I morgon får hon följa med mig till jobbet, och vid lunch drar vi till Karlstad. Det blir kalas för två systrar (varav jag är den ena) och en systerdotter. Mysigt!
Heja Hellner förresten!!! E var inte riktigt nöjd med mig som häckade framför TV:n i eftermiddags, men sådant vill man inte missa!! Längtar till Oslo. Får nog gå och ta en Nugattimacka för att få lite Norgekänsla!

Sportlov

I dag börjar sportlovet här i Närke. Jag trodde det skulle vara tomt på dagis, så att E skulle bli ensam, men det var full rulle i vanlig ordning. Barngympan var dock inställd, så vi fick hitta på nåt annat. Vi åkte och hämtade en av Es kompisar som bor på andra sidan byn. De brukar inte leka så ofta, det var första gången hon var här. De fann varann direkt och kom genast överens om vad de skulle göra. Det är inte givet på förhand. Ibland tar det tid innan nya kompisar hittar en gemensam linje eller vad man ska kalla det. Det flyter ju oftast på bäst med dem som hon lekt med flera gånger. Men idag hörde man härliga fniss från Es rum hela tiden. Pyssel var det som de kom överens om, och oj vad det pysslades. Helsanering av både barn och skrivbord efteråt. Men det får man ta!

Liten värld

Hälften av den här härligt soliga vinterhelgen tillbringade jag i en källare utan fönster. I Leksand. Var på barntränarutbildning i orientering. Hur proffsigt som helst, jättekul och inspirerande. Nu känner jag mig laddad för att dra igång, men det blir troligtvis inte på ett par år ännu. Men jag kan ju tjuvintroducera E lite i vår. Ibland är världen knasigt liten. Vi var bara två personer från Garphyttan, övriga var från dalaklubbar. Men med på denna kurs på 15 personer var två personer jag kände igen, en till utseendet och en till namnet. Dessa två visade sig dessutom vara gifta med varandra. Den ena hade jag lunchat brevid på ett gympakonvent i höstas, den andre kände jag igen som vän till en vän på Fejan. Hur skumt som helst.

ÅÅhh håhå! Vilken smaskig kvällsfika jag har har fått idag! Jobbarkompisen har varit hemma i Norge, och vad hade hon med sig till mig?! Jo, en burk av mitt favoritpålägg. I somras pratade vi om detta, och hon kom ihåg. Då blir man glad! Ännu gladare blir jag när mannen har bakat ett supersmarrigt långjäst bröd att ha under det goda gegget. Han går från klarhet till klarhet. Farsdagspresenten, boken "Enklare bröd", har visat sig vara en investering som har gett betydligt bättre avkastning än jag kunnat drömma om. Nu plockas det fram brödrecept från alla håll och kanter som ska prövas. E och jag mumsar och är väldigt nöjda.

I morse var jag och simmade innan jobbet. Det är så skönt! Jag brukade göra det när jag började på Haga, men nu har det gått flera år sedan senast, jag fattar inte varför. Nu har jag köpt träningskort där igen, och det har börjat bra. Det är varmt och skönt, inte så mycket folk, det är halvmörkt i simhallen, och klassisk musik i högtalarna. Jag tränar på att inte mäta hur långt jag simmar, försöker släppa prestations- och tävlingsgenen som ofta gör sig påmind när jag tränar. Bara simma, simma och låta tankarna vandra, eller helst försvinna. Jag tror att yogan har lärt mig att släppa på det där. Det känns bra!

Jag tror jag ska ta en macka till!

Mirakel

Att vara med E innebär små mirakel varje dag. Och en del frustrationer. Lite av meningen med bloggen var att skildra just detta, för mitt eget minne och så småningom hennes. Och för att nära och kära ska få veta lite om hur livet lever med oss här i byn vid bergkanten. I går kväll t ex. blev jag helt rörd. Det är djursöndag på Bollibompa, och den avslutas med favoritprogrammet Djursjukhuset. Då är klockan nån minut i åtta och dags för sängen. Prick klockan 20 drar Solsidan igång med bästa skämtet för kvällen. E vet att vi vill se detta. I går kväll när Bollibompa var slut gick hon in i badrummet. Vi satt klistrade framför TV:n. Jag klarade dock inte riktigt av Freddes vädjan på cocktailpartyt utan reste mig från soffan strax innan reklambrejket. Och skulle se var E tog vägen. Hon hade fixat hela badrumsproceduren, fått på sig nattlinne, satt på CD:n med Madicken och låg med armarna om gosedjuren i sängen. Utan ett ljud hade hon fixat hela läggningen själv. Älskade gumman. Det var ett av vardagsmiraklen igår.

Ooooooooommmm!

Det har varit en helg med fantastiskt vinterväder. Solen har skinit från en klarblå himmel, det har varit flera minusgrader och massor med ny vit snö. Så vi har hållit oss inomhus. I går jobbade mannen, och E och jag förberedde kvällens fest. Vi städade och lagade mat. E är en fena på både det ena och det andra, bara lusten finns. I går hade jag inte klarat det utan henne faktiskt. Kul med "teamwork"! Mannen stod som vanligt för det somaliska inslaget och hade införskaffat goda drycker. Frampå kvällskvisten kom stora M med barn och så ingenjören och orienteraren med sina två. Det blev liv i luckan kan jag säga. Men det är ju meningen när det är partaj! Hur som helst var det skönt för de vuxna när lugnet lägrade sig något framför Enyo och vi kunde äta i lite mer lugn och ro. En mycket trevlig kväll!

Lite slitna var vi allt i morse, även om mannen hävdar motsatsen. Men vi hade bokat yogapass på mitt nya träningsställe. Hela familjen! Det var riktigt kul på tema cirkus. Vi gjorde olika ställningar döpta efter djur. Bland annat "viagra asana". Det kan ni fundera på hur den rörelsen gick till. Det har med tigrar att göra kan jag avslöja som ledtråd. Asana är ordet för rörelse. Efter djuren blev vi akrobater. Det var succé, så det har vi tränat på hela dagen. Mannen är duktig och klämde in ett rejält skidpass på eftermiddagen. Själv lyckades jag nästan lösa söndagskrysset, det var mer på min energinivå idag. Nya tag nästa vecka. Imorgon blir det simning före jobbet!

Gratis massage!

I dag när jag hämtade E på förskolan var hon strängt upptagen. Satte just upp en lapp där det stod: "MASARSKLUBB". Hon gav gratis massage i soffan. Jag tror att det mest var fröknarna som utnyttjade erbjudandet, men de verkade nöjda. Glädjande att hon har lite entreprenörsanda, men vi får nog ge henne en lektion i lite affärstänk... bara hon inte försöker börja manipulera nackarna på sina kompisar. Då vet man inte hur det slutar.
Måndag idag, vilket innebär gympa för E, promenad för mig - och sedan TV-soffahäng för oss båda. Jag hade planer på en stryk-kväll framför TV:n men jag ångrade mig. Blusarna får hänga skrynkliga i garderoben ett tag till. Det är inget fel på linne och tröja!

Söndag i sängen

Då var det söndag kväll igen då. Himmel vad tiden bara rusar iväg! I dag var vi i sängaffären och provade ut en ny säng! Vår haltande 90 hög + 80 låg-dubbelsäng ska ut. Det blir en inkontinent, förlåt, kontinental variant. E får 90-sängen, vilket också innebär att vi kan inkvartera gäster lite bättre, valfritt antal personer kan snart låna hennes säng att sova i. Det känns lyxigt med en "riktig" säng, det var på tiden! Nya kuddar (varning för Hästens anatomiska kuddar, nu ska de bytas ut, äntligen..) och sköna lakan investerade vi också i. Eller vi och vi, detta är helt mannens förtjänst, jag bara tackar och tar emot.
Och försöker lite extra när jag ska laga middag. I dag blev det lax, vilket flera läsare förstår var en liten uppoffring från min sida. Men det finns hopp om att jag ska komma över min laxfobi! Nu hade jag för första gången köpt en färsk laxsida och ungsbakat den. Jag måste säga att t o m jag tyckte att det var gott. Så det är bara på´t igen.
Medan E och mannen var en sväng till slalombacken började jag att rota i källaren. Har bokat bord på jätteloppisen i början av mars och måste sortera grejor. Man hittar mycket som man både glömt och förträngt när man börjar rota. CD-skivor, lampor och ramar kommer att dominera mitt bord. Och lite barngrejor, men det får man vara försiktig med så att inte E upptäcker. Hon har väldigt svårt att förstå att vi inte kan spara på allt från fina reklamblad så när jag börjar prata om att sälja gamla leksaker blir hon inte glad. Det spelar ingen roll om det var flera år sedan hon ens tittade på dom.
Nu ska jag snart lägga huvudet på Karen, en mjuk och hög dunkudde, och läsa isländsk deckare. Och se upp på min man. Snart hamnar vi på samma nivå!

Lös tand!!!!

Hämtade E på förskolan idag som genast satte sig och pysslade. I dag var det piprensare som förvandlades till allt möjligt. Jag gjorde köttbullar och skulle stuva makaroner. Jag försökte koka upp mjölken, steka köttbullar och prata i telefon samtidigt som jag tröstade E som slagit i huvudet. Det gick inte så bra. Mjölk över hela spisen...
Efter middagen (jo, mjölken räckte till att stuva makaronerna) upptäckte E plötsligt en lös tand. Det var inget nytt, vi har fått falska alarm i ett helt år snart. Hon har väntat och väntat. Men jodå! I dag var det helt klart plötsligt en väldigt lös tand, och den nya har redan tittat fram bakom. Oj, vilken lycka!
Nu är jag lagom sliten efter gympapasset, och ska sätta mig i TV-soffan brevid mannen. Dags att kora årets kock!

En skön helg har vi haft. E och mannen har haft värsta träningsveckan med skridskor, bad, skidor, lek och bus och ännu mer skidor. I dag åkte vi slalom alla tre. Problemet är att vi bara har en vuxenutrustning i familjen. Oftast är det väldigt praktiskt att i i princip samma storlek, men idag ville vi åka alla tre. Så jag fick låna från skolfröken. Ett par 185 cm långa Atomic-skidor från förr. Precis ett sånt par som jag hade i min glans dagar. Härligt att få stå på ett par vresiga och ärliga skidor och inte sladda runt på ett par fladdriga carwingskidor... Fötterna delade tyvärr inte min nostalgikänsla i ett par trånga Salomon från förra seklet, så det blev inte så lång skidstund för mig. Men E går från klarhet till klarhet. I dag fixade hon knappliften själv! Och det är ingen snäll barnbacksknapplift. Jag har ont i min högerarm efter att ha hanterat den liften.
När vi kom hem var det pyssel som gällde. Se ovan. En älg med pannband om du nu inte skulle se det.

Dålig täckning

I morse pratade jag med Gry. Jag hade tänkt klå Adam på hans pengar. Jo, det var klappat och klart, Gry skulle ringa upp några minuter senare. Jag satt med telefonen beredd (och med maxpuls). När jag börjar svettas piper den plötsligt. SMS. "Nr xx har försökt få kontakt med dig..." Morr! Inga pengar fick jag. Och inga frågor heller för den delen. Men den chansen kommer nog inte så ofta. Mannen som alltid försöker muntra upp mig sade: "Men då slapp du ju göra bort dig i radio i alla fall!"

Frukost på säng

Frukost på säng är något som E brukar vilja ha ibland. I går morse, söndag morgon alltså, kom hon in till oss vid halvåtta-tiden. Vi hade knappt vaknat. I vardagsrummet låg "N" och sov, så vi ville inte gå upp riktigt än. E meddelade då att hon skulle ge oss frukost på säng. Jahaja. Hon gick ut i köket och rumsterade om en del. Så kom hon tillbaka med varsin tallrik yoghurt och flingor. Inte dumt.
I morse klev hon i tofflorna hon ställt framför sängen, gick rakt ut i köket och tog fram bröd, flingor, yoghurt och juice. Och fixade egen frukost. Hon börjar bli så stor och redig så jag hänger inte med riktigt. Nu har jag just lagt och stoppat om. Rättat till alla djuren och gosat gonatt. Det hoppas jag få göra länge än.

Tjockhuvud...

I fredags fick vi besök. Min gamla vän och namne kom på ett av sina kära besök. Mannen hade åkt på killträff i Norrköping, så det blev tjejkväll här hemma. Och vad vill man göra då, när man inte setts på ett tag, ätit gott och blivit lite lagom avslappnad av gott rödvin. Jo - se på På spåret så klart. Vi var båda väldigt inställda på detta. E skulle försås se Barda först. Så vi satte på TVn. det hände ingenting. Stängde av, drog ur kontakter och modem. Försökte igen. Ingenting. Samma procedur flera gånger innan "N" tyckte att vi skulle ringa Telia. Då fick vi reda på att digital-TV:inte funkade i vårt område. Neeeej.
Men konstigt, vi såg att grannens TV funkade. ?? Ja såklart, de har "vanlig TV". Hmmmm. Kanske kunde vi fixa det också? Ner i källaren. Rota, rota, rota. Jo, vi hittade boxern i källaren, antennsladden i garderoben - men var var fjärrkontrollen??? Efter en stund hittade jag den i dataskåpet. Puh! Förstå hur desperata vi var. Då var det bara TV:n kvar. Vi baxade upp den gamla tjock-TV:n för källartrappen och riggade allt på Es lilla bord som vi ställt strategiskt framför soffan. Ja!! Nähä? OK, boxen behöver också ström.... ner i källaren igen, och som tur var hittade vi sladden. Nu då! Jaaaa! skrek jag och "N" när signaturmelodin till På Spåret drog igång så fort vi fått igång TV:n. Neeeeej! bröt E ihop som insåg att det var för sent för Barda... lite chips lindrade den värsta besvikelsen, och så kunde vi äntligen mysa till det i soffan alla tre.
Det var först när jag gick och lade mig som jag kom på. Tjock-TV:n? Det arbetet var lite onödigt...

Trött...

Puh, har lett gympa, och jag kan säga att det är jag som är en liten blöt fläck och ligger och flämtar i mitten. På premiären förra veckan var det 40 personer och jag blev lite glädjechockad. Då tog jag i så att jag inte kunde prata på nån timme efteråt, vacklade bara hem och la mig på hallgolvet. Mannen försökte peppa mig inför dagens pass. "Men vi får hoppas att det bara kommer fyra idag då". Så ville jag inte ha det riktigt. I dag var vi 20, så jag hade bara lyckats skrämma bort hälften i alla fall...
Men själv är jag nöjd med passet, det känns bra.

Stockholm, Stockholm

Det är alltid kul att komma till huvudstaden. Även en råkall, januariblaskig måndag njuter jag av att gå runt och titta på folk, fä och prylar. Fika lite och så... I en affär provade jag ett par danska designerjeans. De satt perfekt - och halva priset var det. Men jag köpte dem inte! Har lovat mannen köpstopp... jag fick tvinga mig ut ur affären och var tvungen att ringa stora M för att få lite sympati. I ren frustration gick jag rätt in i Östermalmshallen och köpte ett bröd och en LITEN bit ost. En nota på över 100 spänn. Men det som man kan äta räknas liksom inte. Det har egen växlingskurs på nåt vis... Och det var väldigt gott... vi har mumsat framför idrottsgalan.
Men det var ju det här med SJ också. Det gick fint i morse. När jag kom ner till centralen på hemväg möttes jag av beskedet att de senaste tre tågen till Örebro ställts in. Det jag skulle åka med var ersatt av buss. Neeeej. Massor av inställda tåg hela eftermiddagen. Det löste sig ändå ganska bra, jag väntade tills nästa tåg skulle gå, och fick en sittplats. Det var efter alla inställningar förstås knökfullt. Vi behövde inte ens visa biljetterna för konduktörerna tog sig inte fram.
Jo, jag var på kurs i Stockholm, ja. Det kanske inte framgick riktigt. Men så var det...

Djursöndag

Helgen började för min del med en busstur till Karlstad. Mammas och pappas julklapp skulle inkasseras. Hela "gamla" familjen Högberg träffades på Pitchers, och sedan gick vi på revy. Som var rent usel. Många bra ämnen, som bara föll platt, och ännu fler dåliga. Eller så var vi helt korkade och fattade ingenting. Jag åkte som sagt buss. På fredag kom den från Stockholm, och var nästan full när den kom till Örebro. På lördag morgon när jag åkte hem igen var det riktigt snöoväder på Värmlandssidan. Båda dagarna var bussen framme före tidtabellen. I morgon bitti ska jag ta tåget till Stockholm, det ska bli spännande att se om det går lika smidigt!
I dag har det regnat och varit jättetrist väder. Vi hade tjejträff (eller om det var tantträff) i orienteringsklubben. Efter aktiviteter blev det afternoon tea hemma hos B. De hade byggt om sedan sist. Alltid kul att snappa upp tips. De hade i hallen tagit bort elementet och satt in en stor handuksvärmare, vattenburen, som element. Där kunde vi hänga blöta vantar och mössor som var varma och goa att ta på när vi skulle hem. Fiffigt!
E har fått "nya" slalompjäxor idag. Nu har hon kommit över rullbandsstadiet och åker med pappa i liften. De har varit där så många gånger nu så när de skulle handla i korvkiosken visste korvgubben vad de skulle ha...
Annars har hon suttit klistrad vid Bollibompa idag. Djursöndag från 18 till 20. Pappa skulle sitta med och kolla Ponnyakuten och jag fick äran att vara kudde under Djursjukhuset. Himla mysiga program, men det är tufft att stå på sig om att vi INTE ska ha några djur. Puh...
Nu ska jag lägga mig och läsa ut Paganinikontraktet. Tidig uppstigning i morgon!

Gympastress

I dag har jag genrepat mitt halvnya gympapass. Nypremiär på torsdag. I går träffade jag en av "mina" motionärer, modell äldre som sa: "åhh det är så bra ditt pass" (här började jag nöjt slicka i mig...) "det är så, ... (jag väntade förväntansfullt) så långsamt!" Slickandet kom av sig. Vadå? Långsamt? Det är väl inte precis den bilden jag själv vill ha. Mer åt hållet att alla ligger i små högar och flämtar efteråt, medan jag står stark och energisk kvar i mitten. Typ. Men alltså inte. Reality check... det är ju bra att hon är nöjd i alla fall!
Det krångligaste med att leda pass är helt klart att lyckas få till en spelbar CD med rätt låtar i rätt längd. När man är datateknisk idiot som jag är detta samma prövning varje termin. Nu kan jag i alla fall köpa vissa låtar på nätet. Men hur får man dom till ett format som går att höra på en CD? Och hur i hela ..... funkar mixprogrammet egentligen. Es kommentar efter att jag suttit en bra stund framför datorn: "mamma, jag tycker inte om när du skriker". När mannen kom hem gick min frustration ut över honom. "Men du är ju man, du är ju ung, varför kan du inte hjälpa mig???" Aaahhhh!
Stackarna. Men nu är det fixat. Tack snälla I. På torsdag kör vi!

Gott nytt år

Tjoho, jag har lagt annat åt sidan och datorn är med på noterna. Dags för lite bloggande igen! I dag var det slut på sötebrödsdagarna för den här gången. Vi har varit lediga mycket under helgerna, och ärligt talat, de dagar jag var på jobbet gick det inte för fullt, det kan jag säga. Men nu gäller det att bita i igen. Dagislämning, möten, patienter, kvalitetsarbete och annat mer eller mindre inspirerande på agendan. Dags att dra igång gympan igen, och att försöka mjuka upp kroppen igen på yogan. I dag började Es gympa. Hon var inte glad. Tjejerna mot killarna i fotboll, och de fick stryk. Hon har eländiga tävlingsinstinkter i blodet stackaren. Mannen har som tur är lugnat ner sig något med åren, men från min sida har hon fått lite segare tävlingsgener tror jag.

E har inte varit sjuk på hela hösten, men det tog hon igen på jullovet. Först magsjuka på juldagen, så det blev ett par lugna dagar i soffan. När vi kom hem från norr hann vi med en supermysig mamma-dotter tur på stan. Lite reashopping, fika och lunch. I "gå på stan-kläderna". Det är inte ofta dom kommer på, så det var en riktig höjdardag för oss båda. Natten till nyårsafton fick hon hög feber, och blev vrålförkyld. Det bidde inget kalas för oss, vi fick stanna hemma. På bilden oven är hon kraftigt alvedon-drogad för att orka sitta upp en stund och få på sig "aftonsklänningen". Men både hon och mannen sov innan tolvslaget. Själv såg jag en otrolig mängd raketer lysa upp himlen både länge och väl.

E piggnade i alla fall till under de senaste dagarna. Då ägnade vi oss åt skidåkning. Stod i en evighetslång kö för att hyra pjäxor. Inte visste jag om hon skulle ha lust att åka heller. Men jodå, efter en korv i Höjdargrillen fick hon inte nog i backen. Upp och ner, upp och ner. När jag till sist föreslog att nu ska vi nog åka hem sade hon: "bara tio gånger till". Okej då! Sedan åkte hon och mannen dit både lördag och söndag, så till sist blev det lite utelov och frisk luft-tankning i alla fall!

I går kväll kom sydvästen vrålande. Nu tror jag att det är slut på vintern. Markisbanden vibrerade så att det ekade i huset hela natten. Nu har jag varit ute och lindat in dem lite med nån skumplast. Hoppas vi sover bättre inatt. E har slocknat. Mannen tränar. Min vanliga måndagkväll = popcorn framför TV:n.

Det är vardag igen.