Systrar

Här firar tre systrar, nej, förlåt, två systrar och en systerdotter födelsedag. För första gången körde vi ett gemensamt kalas för närmast sörjande, och det börjar bli några stycken nu. Det blev väldigt trevligt! Vi saknade bara mannen som var på eget firarkalas i norr. Nu har man en filosofie doktor i släkten. Mannen var mycket imponerad av se sin syster "in action". Inte samma virriga syrra han närt som bild i alla år. Där fanns plötsligt en strukturerad, kompetent och snabbtänkt person, som ledigt försvarade sitt långa forskningsarbete. Det är lite lustigt det där. Visst pratar vi lite jobb när vi ses, både i min och hans familj, men ändå. Inte vet jag riktigt vad mina systrar sysslar med på dagarna. Jag tror att K är nån slags chef nu, men vad det egentligen innebär har jag ingen aning om. J far till Stockholm och funderar på lånevillkor. Jaha?? Och ingen vet vad jag gör när jag projektleder livsstilsmottagning eller bedömer ryggbesvär. Ibland är det lite tråkigt att man inte har bättre koll, men om man tänker efter så är det nog mest skönt. Man är den man är liksom, och blir inte definierad av jobbet. Men visst skulle det vara spännande att få vara med och kika en dag!

Kallt

I morse vaknade vi till 21 minusgrader. Brrrr! Nu har man kavat runt i thermobrallor och kängor två vintrar i rad. Det fanns inte ens på kartan att man skulle ta på det på väg till jobbet för bara för tre år sedan. På sin höjd, och då tog jag i, långkalsonger. Men nu skulle jag inte vilja vara utan mina gamla reabyxor.
I går kväll åkte mannen norrut. Han var med på sin systers disputation. Det gick visst strålande, mannen var mycket imponerad. Hade varit kul att vara med, det är inte precis ofta någon i ens närhet disputerar. Men E och jag har varit på gympa istället. Hon fick vara med i mitten, men det var lite för mycket för henne emellanåt. I morgon får hon följa med mig till jobbet, och vid lunch drar vi till Karlstad. Det blir kalas för två systrar (varav jag är den ena) och en systerdotter. Mysigt!
Heja Hellner förresten!!! E var inte riktigt nöjd med mig som häckade framför TV:n i eftermiddags, men sådant vill man inte missa!! Längtar till Oslo. Får nog gå och ta en Nugattimacka för att få lite Norgekänsla!

Sportlov

I dag börjar sportlovet här i Närke. Jag trodde det skulle vara tomt på dagis, så att E skulle bli ensam, men det var full rulle i vanlig ordning. Barngympan var dock inställd, så vi fick hitta på nåt annat. Vi åkte och hämtade en av Es kompisar som bor på andra sidan byn. De brukar inte leka så ofta, det var första gången hon var här. De fann varann direkt och kom genast överens om vad de skulle göra. Det är inte givet på förhand. Ibland tar det tid innan nya kompisar hittar en gemensam linje eller vad man ska kalla det. Det flyter ju oftast på bäst med dem som hon lekt med flera gånger. Men idag hörde man härliga fniss från Es rum hela tiden. Pyssel var det som de kom överens om, och oj vad det pysslades. Helsanering av både barn och skrivbord efteråt. Men det får man ta!

Liten värld

Hälften av den här härligt soliga vinterhelgen tillbringade jag i en källare utan fönster. I Leksand. Var på barntränarutbildning i orientering. Hur proffsigt som helst, jättekul och inspirerande. Nu känner jag mig laddad för att dra igång, men det blir troligtvis inte på ett par år ännu. Men jag kan ju tjuvintroducera E lite i vår. Ibland är världen knasigt liten. Vi var bara två personer från Garphyttan, övriga var från dalaklubbar. Men med på denna kurs på 15 personer var två personer jag kände igen, en till utseendet och en till namnet. Dessa två visade sig dessutom vara gifta med varandra. Den ena hade jag lunchat brevid på ett gympakonvent i höstas, den andre kände jag igen som vän till en vän på Fejan. Hur skumt som helst.

ÅÅhh håhå! Vilken smaskig kvällsfika jag har har fått idag! Jobbarkompisen har varit hemma i Norge, och vad hade hon med sig till mig?! Jo, en burk av mitt favoritpålägg. I somras pratade vi om detta, och hon kom ihåg. Då blir man glad! Ännu gladare blir jag när mannen har bakat ett supersmarrigt långjäst bröd att ha under det goda gegget. Han går från klarhet till klarhet. Farsdagspresenten, boken "Enklare bröd", har visat sig vara en investering som har gett betydligt bättre avkastning än jag kunnat drömma om. Nu plockas det fram brödrecept från alla håll och kanter som ska prövas. E och jag mumsar och är väldigt nöjda.

I morse var jag och simmade innan jobbet. Det är så skönt! Jag brukade göra det när jag började på Haga, men nu har det gått flera år sedan senast, jag fattar inte varför. Nu har jag köpt träningskort där igen, och det har börjat bra. Det är varmt och skönt, inte så mycket folk, det är halvmörkt i simhallen, och klassisk musik i högtalarna. Jag tränar på att inte mäta hur långt jag simmar, försöker släppa prestations- och tävlingsgenen som ofta gör sig påmind när jag tränar. Bara simma, simma och låta tankarna vandra, eller helst försvinna. Jag tror att yogan har lärt mig att släppa på det där. Det känns bra!

Jag tror jag ska ta en macka till!

Mirakel

Att vara med E innebär små mirakel varje dag. Och en del frustrationer. Lite av meningen med bloggen var att skildra just detta, för mitt eget minne och så småningom hennes. Och för att nära och kära ska få veta lite om hur livet lever med oss här i byn vid bergkanten. I går kväll t ex. blev jag helt rörd. Det är djursöndag på Bollibompa, och den avslutas med favoritprogrammet Djursjukhuset. Då är klockan nån minut i åtta och dags för sängen. Prick klockan 20 drar Solsidan igång med bästa skämtet för kvällen. E vet att vi vill se detta. I går kväll när Bollibompa var slut gick hon in i badrummet. Vi satt klistrade framför TV:n. Jag klarade dock inte riktigt av Freddes vädjan på cocktailpartyt utan reste mig från soffan strax innan reklambrejket. Och skulle se var E tog vägen. Hon hade fixat hela badrumsproceduren, fått på sig nattlinne, satt på CD:n med Madicken och låg med armarna om gosedjuren i sängen. Utan ett ljud hade hon fixat hela läggningen själv. Älskade gumman. Det var ett av vardagsmiraklen igår.

Ooooooooommmm!

Det har varit en helg med fantastiskt vinterväder. Solen har skinit från en klarblå himmel, det har varit flera minusgrader och massor med ny vit snö. Så vi har hållit oss inomhus. I går jobbade mannen, och E och jag förberedde kvällens fest. Vi städade och lagade mat. E är en fena på både det ena och det andra, bara lusten finns. I går hade jag inte klarat det utan henne faktiskt. Kul med "teamwork"! Mannen stod som vanligt för det somaliska inslaget och hade införskaffat goda drycker. Frampå kvällskvisten kom stora M med barn och så ingenjören och orienteraren med sina två. Det blev liv i luckan kan jag säga. Men det är ju meningen när det är partaj! Hur som helst var det skönt för de vuxna när lugnet lägrade sig något framför Enyo och vi kunde äta i lite mer lugn och ro. En mycket trevlig kväll!

Lite slitna var vi allt i morse, även om mannen hävdar motsatsen. Men vi hade bokat yogapass på mitt nya träningsställe. Hela familjen! Det var riktigt kul på tema cirkus. Vi gjorde olika ställningar döpta efter djur. Bland annat "viagra asana". Det kan ni fundera på hur den rörelsen gick till. Det har med tigrar att göra kan jag avslöja som ledtråd. Asana är ordet för rörelse. Efter djuren blev vi akrobater. Det var succé, så det har vi tränat på hela dagen. Mannen är duktig och klämde in ett rejält skidpass på eftermiddagen. Själv lyckades jag nästan lösa söndagskrysset, det var mer på min energinivå idag. Nya tag nästa vecka. Imorgon blir det simning före jobbet!

Gratis massage!

I dag när jag hämtade E på förskolan var hon strängt upptagen. Satte just upp en lapp där det stod: "MASARSKLUBB". Hon gav gratis massage i soffan. Jag tror att det mest var fröknarna som utnyttjade erbjudandet, men de verkade nöjda. Glädjande att hon har lite entreprenörsanda, men vi får nog ge henne en lektion i lite affärstänk... bara hon inte försöker börja manipulera nackarna på sina kompisar. Då vet man inte hur det slutar.
Måndag idag, vilket innebär gympa för E, promenad för mig - och sedan TV-soffahäng för oss båda. Jag hade planer på en stryk-kväll framför TV:n men jag ångrade mig. Blusarna får hänga skrynkliga i garderoben ett tag till. Det är inget fel på linne och tröja!

Söndag i sängen

Då var det söndag kväll igen då. Himmel vad tiden bara rusar iväg! I dag var vi i sängaffären och provade ut en ny säng! Vår haltande 90 hög + 80 låg-dubbelsäng ska ut. Det blir en inkontinent, förlåt, kontinental variant. E får 90-sängen, vilket också innebär att vi kan inkvartera gäster lite bättre, valfritt antal personer kan snart låna hennes säng att sova i. Det känns lyxigt med en "riktig" säng, det var på tiden! Nya kuddar (varning för Hästens anatomiska kuddar, nu ska de bytas ut, äntligen..) och sköna lakan investerade vi också i. Eller vi och vi, detta är helt mannens förtjänst, jag bara tackar och tar emot.
Och försöker lite extra när jag ska laga middag. I dag blev det lax, vilket flera läsare förstår var en liten uppoffring från min sida. Men det finns hopp om att jag ska komma över min laxfobi! Nu hade jag för första gången köpt en färsk laxsida och ungsbakat den. Jag måste säga att t o m jag tyckte att det var gott. Så det är bara på´t igen.
Medan E och mannen var en sväng till slalombacken började jag att rota i källaren. Har bokat bord på jätteloppisen i början av mars och måste sortera grejor. Man hittar mycket som man både glömt och förträngt när man börjar rota. CD-skivor, lampor och ramar kommer att dominera mitt bord. Och lite barngrejor, men det får man vara försiktig med så att inte E upptäcker. Hon har väldigt svårt att förstå att vi inte kan spara på allt från fina reklamblad så när jag börjar prata om att sälja gamla leksaker blir hon inte glad. Det spelar ingen roll om det var flera år sedan hon ens tittade på dom.
Nu ska jag snart lägga huvudet på Karen, en mjuk och hög dunkudde, och läsa isländsk deckare. Och se upp på min man. Snart hamnar vi på samma nivå!

Lös tand!!!!

Hämtade E på förskolan idag som genast satte sig och pysslade. I dag var det piprensare som förvandlades till allt möjligt. Jag gjorde köttbullar och skulle stuva makaroner. Jag försökte koka upp mjölken, steka köttbullar och prata i telefon samtidigt som jag tröstade E som slagit i huvudet. Det gick inte så bra. Mjölk över hela spisen...
Efter middagen (jo, mjölken räckte till att stuva makaronerna) upptäckte E plötsligt en lös tand. Det var inget nytt, vi har fått falska alarm i ett helt år snart. Hon har väntat och väntat. Men jodå! I dag var det helt klart plötsligt en väldigt lös tand, och den nya har redan tittat fram bakom. Oj, vilken lycka!
Nu är jag lagom sliten efter gympapasset, och ska sätta mig i TV-soffan brevid mannen. Dags att kora årets kock!