Mor och Mulle

I dag väntade ett härligt frukostbord när jag kom upp. Mycket gott att äta, tidningar och en present. Då kom en tår fram i vanlig ordning. Jag blir så glad. Mest över omtanken, men också för att min käre man vet precis vad jag tycker om och skulle vilja ha. Utan att jag behöver säga så mycket. Tror jag. Inte har jag väl gått och tjatat om att jag skulle vilja ha ett par snygga örhängen? Nu fick jag det i alla fall, och det var bara helt rätt. E ägnade morgonen åt att göra en fin teckning till mig - en härligt blå himmel och så en lysande flugsvamp. Jättefin! Sedan åkte mor och dotter på Mulleavslutning. I dag kan jag inte gnälla över kyla, det var ett fantastiskt väder med en strålande och värmande sol. Mullefröken hade gjort en suveränt planerad utflykt. Över fyra timmar var vi ute. Vi gick från Blackstahyttan till Vargkitteln, svårt att säga hur långt det var, men klart över en kilometer uppför var det i alla fall. Små stopp på vägen, och till slut kom vi fram till en grillplats invid en bäck och ett vattenfall. Vi täljde barkbåtar (fröken hade släpat med jättefina barkbitar), grillade korv, stekte pinnbröd och åt med smör, socker och kanel, och lekte vid (och vissa i) bäcken. Mycket spänger, branter, stenar och hala hällar. En del föräldrar har mer is i magen än andra märker man när man är ute så många. Jag kämpar med att inte vara för överbeskyddande, men det går väl sådär måste jag erkänna. Jag har stor respekt för vatten och klippor. Vi kom hem torrskodda. E har lite egna tankar om saker och ting. Vi kom bland de absolut sista tillbaka till bilen. Då skulle vi sitta i bakluckan och ta resten av fikat. Jaha. Nu när jag skriver det kommer jag på att vi nog gjorde det nångång när vi gått en lång skogstur vid Göljebäcken. Man får tänka på vad man gör. Lätt att plantera in nya vanor. Men att fika i bakluckan är ju helt OK!

Mors dag var inte alldeles slut när vi kom hem. Mannen lagade middag. Naturligtvis med mina favoritsmaker. Till förrätt fick jag avokadosnittar med mozarella och lite bubbel. Till huvudrätt kycklingsallad med chevre, rödbetor, rostade pinjenötter och grönt. Och en god dressing. Till efterrätt kanelbullebruschetta med jordgubbar och limemascarpone. Helt ljuvligt förstås. Jag är bortskämd av min goa familj.

Veckans underdrift: Det var en bra dag!

Lördagsgodis

I dag har vi haft delar av familjen W här på besök. Storebror spelade golftävling i Kumla och lillebrorsan var här med mamma och pappa och gratulerade sin kusin. E fick ett FIA-spel, modell Hello Kitty. Det har vi spelat i kväll och tränat på att inte tjura ihop när man blev utknuffad. Oklart vem som behövde träna mest. Alldeles för mycket har vi ätit idag. Goda korvar, sallad med färskpotatis, citron- och limepaj med grädde, lite lördagsgodis, och så mera paj med skinka, ost och basilika. Men gott var det.

Det blåser och är kallt! Vad är detta för vår. Vi har inte ens tagit ut utemöblerna ännu. Nu är jag ju inte nån närking som gnäller hur som helst, utan faktiskt en värmlänning som vanlig menar att "dä årner sä, och årner dä s' änte så kvetter dä". Men nu vill jag GNÄLLA. Snälla värmen, kom!!

Svett och tårar

I dag har jag varit på medelpass på Friskis. Tredje passet den här terminen. Men nu har jag blivit övertalad (det var inte så svårt...) att leda gympa här i Garpis till hösten. Så jag var tvungen att kolla om jag orkar ett pass. Det gick bra. Fick inte så mycket musikinspiration, ganska tråkiga låtar i passet, men det satte igång en del processer i huvet i alla fall. E har sprungit idag på förskolan. De hade en bana som de fick springa så många varv som de ville på. Jag fick inte ur henne så mycket mer än att de fått glass till pris. Höjdare!
Nu har jag precis kollat ett avsnitt av Livvakterna. En dansk serie. Det var så sorgligt så jag är blöt ner på tröjan. Skönt att lätta lite på trycket. Att gråta över något som inte har nån betydelse egentligen. Som inte ens är på riktigt. Då blir jag än mer glad över mitt eget liv, där E snusar gott i sängen och mannen sitter i soffan framför TV-sporten.

Fem år

Äntligen kom den - födelsedagen!! Presenthav i hela sängen i morse. Bästa presenten bland många: Gungan! Men hon blev överlycklig över alla presenter. Pollydockor, barbie, paraply, maskot, nya kläder, himmel över sängen... och flera nya snygga klädesplagg. Men när det var dags att välja dagens kalaskläder var det kassen med ärvda plagg från kusin M som gällde.

En röd manchesterklänning med vita hjärtan åkte på idag. Så fint! En kusin hade möjlighet att komma, det var tur att lilla J fick det att bli ett kusinkalas som E pratat om länge. De envisades med att vilja vara ute i en isande kall nordanvind. Helst utan kläder. Men inte utan mammor. Som huttrade i vinden. (farmor bytte av, tack för det) E ville förstås sitta i gungan hela dan. Nu ligger hon under sin himmel och ska försöka somna. Det tar nog en stund!

Inställt

E var tillbaka på förskolan igår. När vi kom hem hade vi mycket att göra infor helgen. K kom och lekte, vilket gjorde att jag inte behövde vara lekkamrat utan hann fixa en del, men det var mycket kvar. Mannen jobbade ganska länge så det var lite ont om tid. Vi testade för första gången handla24. Dvs, när jag kom hem strax efter ett möte strax före kl 22 på torsdag kväll satte vi oss och klickade i på nätet vad vi skulle handla. Det tog en hel timme! Men så kom de alltså med varorna sen fredag eftermiddag. Himla bra. Allt var fräscht och lång hållbarhet på datummärkta saker. Helt klart ett alternativ när det kör ihop sig i vardagen. Det kostar 99 kr att få det hemkört, men det känns absolut värt det. Hur lätt är det inte att handla nåt oplanerat i affären som man egentligen inte behöver för mer än den summan...

Farmor och farfar kom sent igår kväll. E höll sig vaken. Men imorse var hon inte så pigg. Faktiskt riktigt hängig. Feber. Så vad göra? Jo, ställa in kalaset. Hon protesterade inte ens när vi meddelade detta, så hon var verkligen inte i form. Efter en tupplur i vagnen och lite lunch blev hon dock piggare och piggare, och nu i kväll var det som vanligt svårt att få henne att sova. Extra svårt förstås, eftersom hon väntar på nåt spännande i morgon bitti. Då väntar vi besök från väl valda delar av Karlstadklanen också.

Annat som hänt idag - klippt gräs, plockat maskrosor, lagat god mat, en sväng till Tant Grön, förberett en tårta. Fick bygga om hela kylskåpet för att få in den. Värsta problemet är att fyllningen blev väldigt lös. Det blir spännande att se om hela tårtan har flytit ut imorrn, eller om Barbiekjolen är intakt.

VAB

Jo, i morse var E ganska kraxig. Att vakna gråtande är inget bra tecken. Det var lika bra att stanna hemma. Hon var oväntat slak hela förmiddagen. Jag tror att både hon och jag är lite vårtrötta just nu. E tycker det är tråkigt på förskolan, och jag har ingen energi på jobbet. Men hon är inte riktigt frisk, så det var ingen fejk idag. Hon hade feber vid lunch. Efter lite mat piggnade hon ändå till och var hyfsat igång på eftermiddagen. Och vilken lycka när pappa kom hem! Inte en chans att jag fick natta och läsa saga idag. Så då tog jag en långpromenad runt Garphyttan istället. Skönt att komma ut. Och vilken härlig kväll! Grönskan bara exploderar nu, fåglarna kvittrar, det doftar underbart och folk är glada. Byn visade sig verkligen från sin bästa sida. Hoppas, hopppas, hoppas att det här vädret håller i sig över helgen!

Fiskbullar

Väntar på att E ska somna så att jag kan dra igång elvispen. Bakdags inför kalasen till helgen. Hon är lite hostig och hes, vi får se var det tar vägen. Vore tråkigt om hon missar heldagsutflykt på dagis. I och för sig klagade hon på att de ska vara ute en HEL dag - men det blir nog bra bara de kommer iväg. I morse hostade hon extra tydligt och klart och undrade om hon inte skulle vara hemma sjuk idag. Det är första gången hon försökt sig på att spela sjuk. Men det var nog inte så farligt. Hon cyklade glatt dit och det var inga problem med lämning idag. Jag flexade ut lite tidigare, och så gick vi till biblioteket. Alla kompisar var upptagna med annat idag, så det blev ingen lek. Istället satte hon sig i soffan och läste/kollade in låneböckerna. Så jag kunde laga en av favoriträtterna - fiskbullar i currysås med ris. En kulinarisk sensation som serverades när jag var liten. Får icke serveras när mannen är hemma - så när han är borta passar vi på.

Måååndag morgon

Det var ledsamt i morse. E saknade sin pappa som åkte till Borås i går. Efter fyra sköna dagar hemma var hon inte glad över att bli lämnad på förskolan. Hon ylade högt länge. Stackars fröken Daniel försökte trösta. Inte roligt!
Men eftermiddagen var desto roligare. Vi åkte hem till stora och lilla M. Medan tjejerna badade Barbiesar i handfatet lagade mammorna mat. Brorsan kom hem och så åt vi makaroner och köttfärssås. Det godaste sparade vi till sist: rabarbersoppa med jordgubbar och vaniljglass. Mums filibabba! Klockan var nästan sju när vi var hemma, men då skulle vi ut och leka igen. Pantern skulle ju ha en gunga! Efter lite fix fick vi till en fin gunga i äppelträdet. Pantern satt stadigt och E gjorde fart och gjorde fart. Mycket tålmodigare än sin mor!

Sommartider..

Ena dagen går man i ullinné, underställ, fleece och överdrag. I dag flämtar man i linne och uppkavlade jeans. Härligt att det kan skifta så fort. E gjort premiär på hästryggen idag . Det var familjedag på Lanna golfbana. Mannen var uppe i ottan och gick årets första runda, sen kom E och jag efter. Hästar och golfbanor brukar väl inte vara någon hellyckad kombination, men vad gör de inte för att locka småtjejor! Sedan åkte mannen på jobb och E och jag fortsatte till fårahagen hos Tant Grön. Några lät sig klappas, och E hittade givetvis en gunga. Hon är en riktig gungmagnet. Vi måste nog försöka fixa en till födelsedagen. Nu började solen steka och vi åkte hem igen. Av med regnkläder och tjocka skor. E lekte med djurvännen K, och fick träffa både hundar och kanin (nu utvidgade sig förstås önskelistan till något levande, men där sätter jag nog stopp..). Jag fick äntligen i ordning alla pelargoner som stod i källaren och väntade på bättre tider. Det kändes fantastiskt. Hann med en kopp kaffe i solen också, med Anne Holts senaste. Jag har hamnat i nåt matlagningsflow just nu. Det är så härligt att laga mat nu när våren kommer med lite primörer och ny inspiration. Mannen kan hålla på med sina långkok på vintrarna, men jag gillar sommarmaten. I går tog vi nässlorna och gjorde en risotto och åt med lax. Himla gott. Balsamicomarinerade kronärtskockor till. I dag blev det kyckling stekt i honung, citron och färsk rosmarin. Till det en dinkelsallad med goda grönsaker och så yoghurtsås med lime, sambal oelek och vitlök. Allra roligast är det när maten lite otippat slinker hos E också.

Orientering

I dag har det varit orientering som gällt. Första tävlingen av fyra i Kinkhyttan. Garphyttans IF är ansvarig för starterna, som genrep inför O-ringen. Det har flutit på bra, men det tar HELA dagen. Bygga start, själva starten på nästan 3 timmar, riva start, flytta alla grejor, bygga start till nästa dag. Och det här ska man göra fem dagar i rad i sommar. Och då håller starten på i 6 timmar. Ja, det är klart att det är lite kul att genomföra ett sånt här projekt tillsammans med människor man lär känna i klubben, men det tar tid. Och då är jag ändå inte med så mycket och förbereder innan själva tävlingen. E och mannen kom också till tävlingen. E sprang "Miniknat", en snitslad bana med karta och kontroller. Den här gången hade familjen BG, dvs orienteraren och ingenjören, verkligen gjort en kul bana med bl a klättring i branter och balansering på stockar. Och ordning och reda på nummerlappar och speaker. När E kom på upploppet hade speakern koll och meddelade att "här kommer EF från Garphyttan". Hon var mycket nöjd. Särskilt med att få pris. Bamsetidning, klubba och festis! Sedan gick de till starten där jag var, och fikade. Så jag fick träffa dem lite i alla fall.
Mannen åkte och tränade när jag kom hem, och E och jag fixade en god middag. Ryggbiff, örtsås och ugnsbakad potatis med sesamfrön, vitlök och färsk timjan. Färska jordgubbar och choklad till efterrätt på Linneadagen. Mums.

Lite ledigt

Cyklat igen idag - det gick betydligt bättre än förra veckan, men rätt segt i benen var det ändå innan jag kom hem. Då var det skönt att mannen förberett koreanskt eldkött till middag. Det blev riktigt gott, särskilt som jag hittat koreanska syrade grönsaker i bondens rullande butik. Kanske inte låter direkt närproducerat - men det är det faktiskt- och kravmärkt också. I frysen väntar förvällda nässlor. Herrgårdsfröken var här med en hel kasse färska nässelskott. Har vi aldrig lagat, så det ska bli spännande.
Inget vanligt jobb på fyra dagar, det ska bli skönt. Mannen jobbar lite extra på lördag eftermiddag, och jag ska hjälpa till på orienteringstävlingar torsdag och söndag. En bra bit över 1000 anmälda, så det blir en del att göra.
Klockan är mycket och E har inte somnat ännu. Har lite svårt att komma till ro. Ligger länge och "läser" på kvällen. Hoppas hon sover lite längre i morgon bitti.

Fullmatad helg

Helgen har varit proppfull av aktiviteter för oss alla. Mest trevliga och sociala, men också mer "måste-saker". E har lekt med kompisar i stort sett hela helgen, vi har varit bortbjudna på middag och haft lilla M här på lunch. Jag har varit på husvisning, läckraste läget i Garpis, vid sjön. Jodå, det finns en sjö mitt i byn. Men mannen vill inte renovera ett hus till... inte jag heller förresten. Även om det innebär sjötomt. Mulle var det idag, och jag har jobbat både lördag och söndag em-kvällning med att sortera och packa kartor inför tävlingarna nästa helg. Men det bästa av allt: våra lindar är hamlade! Efter att ha haft ångest för att detta "borde vi redan ha gjort" i princip hela tiden vi bott här blev det äntligen gjort. Puss, puss på mannen som sågade och sågade. Och lite puss på grannen T som klättrade upp med motorsågen och tog de största grenarna. Och försåg oss med släpkärra. När jag och E var på mulle slet mannen med att få bort alla grenar. Det blir mycket! Grannen lite längre bort, han som är med i vägföreningen, såg lite diskret nöjd ut. Nu är alla på gatan godkända. Vi och vårt stora träd var länge det som skämde hela gatan...

Cykelpremiär

Härom veckan hade jag en patient som bor i Garphyttan. Hon jobbar på andra sidan stan. När hon fick veta att jag också bor i Garphyttan så utbrast hon avundsjukt - "åh, då kan du ju cykla till jobbet!" Äuhm, jo det kan jag ju. Rent tekniskt alltså. Nu när gamla banvallen är asfalterad och allting. Så idag var det dags att prova. Det var 70% mental träning och 30% grym mjölksyraträning. Tänk att man har sikt spikrakt framåt i en mil ungefär. Det blåser sned motvind, och det är kanske fem hus på hela sträckan. Annars bara åker. Och det gör förbannat ont i en sadelovan rumpa. Då gäller det att bita i. Det var mental träning hela vägen in till jobbet, och nästan ända hem. Tills det plötsligt i Tysslingebacken tog tvärstopp. Hjärtat var ok, men benen ville INTE mer. Jag tog mig med möda till Latorp, men där fick jag ge upp och gå med cykeln. Jag ringde mannen för att få stöd. Han erbjöd sig att komma och hämta mig, men så lätt kan man ju inte ge sig. Jag gick, försökte ta något tramptag, och rulla lite sakta. Till slut var jag hemma. Puh! Men jag ska försöka fler gånger. Det kan inte gå sämre!

Kärlek

Moderskärlek kan kanske vara att stå i en kvart och pilla bort allt det vita från clementinklyftorna. Som ska med i matsäcken. Eller så kanske det kan vara att inte alltid finnas där utan att gå på yoga för att tanka kraft och energi. Aldrig varit så mjuk och stark som idag! Men hon är med mig där också. Jag har mitt eget "mantra" (inte partymyran), eller plats som jag använder. I den är vi på höga kusten och E springer över en sommaräng. Hon har ulligt, lockigt hår och en röd baddräkt. Solen strålar. "Mamma jag ääälskar sommarlovet " säger hon och skuttar mot sjön. Då försvinner allt annat och jag kan slappna av och koncentrera mig.

En liten partymyra

"Ett två tre fyra - för jag är en partymyra!" Det har varit mantrat idag. Full rulle på E som vanligt. Skönt. Inga men efter gårdagens drama. När jag hämtade henne på förskolan tyckte hon absolut att vi skulle åka och köpa en födelsedagspresent till K. Det hade jag inte tänkt - in till stan igen... Men varför inte. Måste göras innan fredag då det är kalas. Så vi åkte till Maxi och hittade present. Det är oftast väldigt kul att åka och handla med E. Det är sällan hon "ballar ur" och vi blir osams om vad som ska köpas eller inte. Det blev däremot ett vredesutbrott när det var läggdags, men det är lättare att hantera på hemmaplan än i en affär.

När vi kom hem lagade jag en rätt jag varit sugen på länge. Det var ett tag sedan vi gjorde thailänds kycklinggryta med röd curry och ananas. Det godaste är inte själva grytan utan salladen, och framförallt dressingen till den. Salladen består av rivna morötter och tunnskivad vitkål. Dressingen görs på fanta, lime, olja, vitlök, vinäger och färsk chili. Sedan toppar man salladen med rostad kokos och jordnötter. Mums. Det blev väldigt mycket mat. E åt inte några större mängder, men utan större protester i alla fall. Det finns kvar så att det räcker både till mannen och till lunch åt mina kollegor i morgon.

Vi har börjat med en stegräkningstävling på jobbet. Fem lag tävlar om att komma först till Barcelona. Det krävs 3 700 000 steg för att komma dit. Jag har svurit över min stegräknare i flera dagar. Den är alldeles för snål på stegen, och eftersom jag har ärvt en del av min mors tävlingsgener, så känns det SURT minst sagt. Nu tyckte jag att jag hade fått ordning på placeringen, men när jag skulle byta till jobbyxor i morse var den borta! Det var ju ännu tråkigare. Jag hittade den alldeles platt på vår uppfart när jag kom hem. Som tur var passade jag på att köpa en ny när vi var på Maxi. Så nu är jag laddad inför morgondagen.

Hjältemannen

Vår toppenhelg höll på att få en ände med förskräckelse. Vi höll på och testade lite yogaövningar alla tre, och så skulle jag dra upp E från golvet med hjälp av armarna, något jag gjort tusen gånger förut. Den här gången gick det inte så bra. Jag kände hur det liksom kluckade till och hon började gallskrika. Jag förstod direkt att jag dragit ett av underarmsbenen ur led. En "pigluxation". Vi försökte smärtlindra med frysta ärtor och Alvedon. E låg i soffan och kunde inte röra armen. Skulle vi verkligen behöva åka till akuten? Känslan var att det här borde vi klara bättre själva. Fast det blir tufft när det är ens egen älskling som ligger och skriker. Med hjälp av nätet förstod vi hur det skulle reponeras. Mannen har överlägset bäst känsla i händerna och vred modigt tillbaka benet medan jag höll i E. Hon lugnade sig snart, och efter en stund kunde hon använda armen igen. Vi pustade ut alla tre. Det blev lite undangömd "pruttlera" som plåster på såren. Så kunde vi skratta igen!

Annars var det en lyckad helg. Vi firade Valborg med mormor, morfar, moster K och hennes S, och minsta kusinen W. Sill, nubbe och brasa. Och så lite regn. Och så lite oro för äldsta kusinen W som inte var där hon hade sagt att hon skulle vara... att vara 16 år är ingen lek på Valborg... Men hon är ändå klok, och det slutade bra. På lördagen lämnade vi E hos mormor och morfar och åkte först och tränade. Sedan blev det lunch och lite shopping på stan. Väldigt mysigt. Vi checkade in på Statt, och på kvällen var vi på "Lilla Martina". En krog som fått mycket högt betyg i White Guide. Den gjorde skäl för namnet, väldigt intimt var det, men Martina själv var stor och höggravid. Kanske var det därför hon inte riktigt var på tå när det gällde servicen. Det är trist när man måste be om menyn igen för att få mer mat. Till förrätt åt jag färsk sparris med en god mandel- och tomatvinaigrette. Mannen åt en lardo pata negra. Pata negra är ju en delikatess, men detta var alltså bara det bortskurna fettet. Är ni med? På den tjusiga träbrickan låg fem breda fettremsor, utan en gnutta skinka kvar. Detta serverades med olivolja, salt och biscotti. Enligt mannen helt delikat. Huh säger jag. Som varmrätt valde mannen en långkokt lammstek med risotto. Jag åt röding med en sallad på färskpotatis, sparris, lök och grovkornig senap. Vi var mycket nöjda båda två. Vi drack österrikiska viner till, en ny upplevelse. Jag fick en Gruner veltliner till fisken, det var i och för sig inget nytt, men till förrätten fick jag en väldigt fin sauvignon blanc. Mannen drack ett rött vin med en för oss okänd druva. Kul! Efter att ha försökt påkalla uppmärksamhet från Martina en stund fick vi så in en ostbricka med tre minimala ostbitar, en klick honung och fyra valnötter att dela på. Gott men lite snålt. Även till ostarna "fick" vi ett österrikiskt vin, ett kraftigt dessertvin. Nu trodde Martina att vi var nöjda, men mannen var sugen på dessert. Det tog en stund innan vi lyckades få in menyn igen, och när vi väl fått den hade sötsuget gått över. Så vi tog in notan istället. En prisvärd kväll trots allt, med god mat, väldigt goda viner och mysig miljö. Och bäst av allt, att få tid att bara vara vi två. Vi kröp i säng ganska tidigt, och i morse var vi uppe och gick en långpromenad längs älven. Efteråt kändes det himla bra med frukostbuffé på hotellet. Ingen fil och musli kom in i min mun idag. Bara olika sorters gott bröd med ännu godare pålägg. Toppade med vitt rostat bröd med Nutella... min absolut största svaghet... Gud så skönt att inte bry sig om att vara nyttig!

Innan armbågskatastrofen var E i sjunde himlen. När vi kom hem fick hon nämligen sin far att sätta upp studsmattan. Det har hon väntat på i fler veckor!