Helkul helg

Efter att ha varit i Norrköping på kurs i förra veckan mötte jag upp E och mannen hos mormor och morfar i Karlstad. Vi hade en skön helg med trevligt sällskap, god mat - och äntligen slut på den vita månaden! Det har gått himla bra, men en whisky satt bra i fredags kväll. Då hade vi varit på stan och kollat in pukhästen Harry och hans polare. Svea livgarde var på turné. Imponerande, både av hästar och ryttare/musikanter.
Helgen handlade också mycket om orientering. Jag sprang i Kil i hällande regn på lördagen, och i Kristinehamn i uppehållsväder i dag. För första gången i min orienterarkarriär sprang jag två bomfria lopp i rad. (enligt dataprogrammet Winsplit, och jag håller med..) Dvs jag sprang lika långsamt mellan alla kontroller. Och sprang inte fel! Jag brukar alltid strula till det nånstans, utan att det ens behöver vara svårt. I dag var det klurigt, men jag var koncentrerad och hamnade riktigt högt upp i listan. Visserligen i öppen klass, men ändå. Skönt att inte alltid vara helt sist! Det bästa med dagen var att E och mannen var med också. De gick Miniknat, fikade och plockade svamp. När vi kom hem var det bara att masa sig ut i trädgården och plocka fallfrukt. Vi körde bort 4 skottkärror innan mannen kunde klippa gräs. Förhoppningsvis för sista gången i höst. E cyklade till Konsum. Jag sprang. Jag släppte henne, och det gick bra tills hon skulle stanna. Men lite skrubbsår ingår väl... Vi får sänka sadeln lite så att det blir lättare med start och stopp.
Nu är det soffläge och TV som gäller resten av kvällen. Det kan bli en liten virre också...

Rosa val

I dag har vi röstat. E tyckte att vi skulle rösta på tjejerna. Det finns ju några att välja på. Det blev inte FI i alla fall, så mycket kan jag avslöja. Nu är det spännande, jag måste kolla valvakan i kväll. Det brukar vara tydligt åt vilket håll det blåser ganska tidigt. Men nu påstår de att det är ovanligt ovisst. Vi får se! E tyckte det var spännande att rösta bakom skynket i alla fall. Hon fick bära kuverten till valförättaren, så hon tyckte nog att hon var med och röstade.
Apropå feminism och genus. Första gången (på länge) som jag gick in i en leksaksaffär när E var på väg blev jag chockad. Det var så extremt uppdelat på tjej- och killgrejor. Bara rosa och prinsessor på tjejsidan och kallt, mörkt robotaktigt på killsidan. Det där ville jag inte vara med om riktigt, så i början lade vi oss vinn om att försöka köpa lite mer neutrala kläder och prylar till E. Men någonstans gick det snett. Jag tror att det började för snart två år sedan när både jag och mannen föll pladask för ett par rosa slalomskidor, en halvmeter långa. Vi anade nog att det kunde vara ett misstag, men vi klarade inte att stå emot. Och E blev överlycklig förstås. Jaaa, sen har det som fortsatt. I somras målade vi hennes möbler. OK, en och annan blev vit, men det dominanta var rosa. I går fick hon en ny cykel. Det enda som inte är rosa är den orangea varningsflaggan som vippar från pakethållaren. Hur gick det till?? Min enda tröst är att barnen ännu så länge inte riktigt lägger samma värderingar som vi vuxna i det rosa. För E kan en prinsessa lika gärna vara en tuff brud med egen vilja, som ett sött mähä som bara väntar på prinsen. Jag kommer ihåg första gången jag kände mig könsdiskriminerad. Det var på uppkörningen. Då hade jag ändå levt i 18 år innan jag insåg att det kan göras skillnad på killar och tjejer. Naivt kanske, men så var det. Jag hoppas att när E är 18 år, så är tjejer lika mycket värda som killar i alla lägen, och får automatiskt samma respekt och möjligheter. Utifrån det perspektivet borde jag kanske röstat annorlunda idag. Men det är en komplicerad fråga. Vem driver jämställdhetsfrågor bäst? En kvinna eller en man? Kan riksdagen egentligen fixa jämställdhet överhuvudtaget?
Vi försöker i alla fall balansera det rosa. I dag har vi varit på Mulle också, och klättrat i träd och letat hasselnötter. Då kommer man hem med en unge med lera över hela sig (det hon inte fick bort när hon gick ner i bäcken...), med röda kinder och pigga ögon. Då känns det bra!

Gympat!

Nyduschad efter mitt tredje gympapass här i byn. Känns väldigt kul att stå i mitten igen. Idag sprutade inte adrenalinet lika mycket som under de första passen, så jag blev rejält trött. Känns lite skönt att få göra som man vill utan att vara bunden av Friskis form. Den är väldigt bra i och för sig, men nu får jag bestämma alldeles själv. Det klart det blir likt, jag vill ju inte att folk ska skada sig, men i princip kan jag t ex strunta i stretchingen. Lite spännande. Här kör vi generellt ända in i kaklet kan man säga. Man får vara glad om pulsen har gått ner tills man kommer hem. Typ.

Kökstjänst

Det senaste dygnet har jag tillbringat ungefär 5 timmar i köket. Ja, kanske 6 t o m. Det var min tur att laga mat till finlunchen på jobbet. Det har varit lite för mycket vardagsmat över mina luncher hittills, med två köttfärsrätter, och en vegetarisk. Så jag tänkte att jag fick ta i lite den här gången. Gjorde syster K:s goda recept på marinerad fläskfilé med örtsås. Tre timmar tog det i går kväll med diverse förberedelser, i morse var jag uppe halv sex och skar kött och marinerade. Sen på förmiddagen på jobbet sprang jag fram och tillbaka mellan köket, akupunkturnålar, TENS-apparater, och telefoner. Göra äppelpaj och fixa ugnsbakad potatis. Jag hade förberett mycket innan, men det skulle in i ugnen i alla fall. Det blev succé, och då är det väldigt roligt att laga mat! Låter kanske jobbigt, men något man gladeligen står ut med var nionde vecka, för att de andra veckorna få sätta sig vid ett vackert dukat bord, med något nån annan lagat på menyn. Förgyller definitiv tillvaron!
Kökstjänsten var inte riktigt slut i och med detta. Förutom en massa disk som jag fick med hem så var det dags att laga till en annan delikatess. Fiskbullar med ris och currysås! Mums tycker jag och E. Som vanligt passade vi på när mannen är på annat äventyr. I dag på konferens med jobbet.
Oftast kul i köket, men imorron blir det nog rester i alla fall!

Köttbullar och choklad

Mätt i magen av hemmagjorda köttbullar. Blev extra gott idag. Tänk vad lite grädde kan göra... Idag missade vi barngympan. E skulle nog ha orkat, men äter man penicillin kändes det som om en hel dag på förskolan fick räcka idag. I fredags skulle vi på koll efter sommarens rejäla öroninflammation. Natten före vaknade hon och grät. Hade ont i örat. Så det var bara för doktorn att konstatera att en ny inflammation var på gång. Kan man bli öronbarn när man fyllt fem? Hoppas inte det.
I lördags var det dags för damklubb. Åtta tjejer åkte på chokladmässa i Askersund. Väldans trevligt. Vi var på en choklad och rom-provning. Kul att få lära sig lite mer om båda sakerna. Man kan ju känna att det är skillnad på choklad och choklad, men inte riktigt förstå var skillnaden ligger. Nu vet jag att det kan bero på att man ibland separerar kakaofett och kakaopulvret. Om man då tillsätter ett annat fett, och säljer kakaofett dyrt till nåt annat, t ex kosmetikaindustrin, så blir det en annan smak. (Lite mer parfymig kan man ju tolka det som, men det var inte så jag menade!) Eller så behåller man kakaofettet och kanske tillsätter ännu mer. Då blir chokladen krämigare. Godare eller inte är väl egentligen en smaksak. Eller som det mesta - det beror på tillfället.
Jag missade nästan svärföräldrarna som övernattade på väg till Skåne. Men söndagsfrukost blev det i alla fall. Förhoppningsvis stannar de på hemvägen också. Då med lill-faster i sällskap. E fick ny outfit med tröja, kjol och benvärmare. Dem har hon dagtid inte varit ur sedan dess. Mannen hade det lite hett om öronen i morse när han höll på att inte hitta tröjan.
Nu är E på väg att somna. Alldeles nyss kom hon på att hon glömt att berätta en sak. Hon fick vara med och DUKA idag. Mitt bland skolbarnen, bara hon och fröken. Det var lycka. Och det allra bästa - man får göra det två dagar i rad!

Nätkontakt igen

Min uppkoppling börjar bli opålitlig. Det är inte säkert att det funkar när jag är sugen på att blogga. Men nu är det dags. E har varit med om lite allt möjligt sedan sist. I lördags var vi tillsammans med orienteringsklubben på äventyr. Vi gick tipspromenad och en häftig äventyrsbana med bergsklättring och balansträning och annat kul. Vi hade lunnat prova kanot- cykel- och punktorientering också, men när E fått smak på äventyrsbanan fastnade vi där. Det blev några varv. Sedan blev det dusch och bastu innan kvällen avslutades med en jättegod viltbuffé och lite lekar. E fick pris. Ensamna fick vi sedan gå genom en mörk skog till bilen. Jag var nog lika darrig i bena som E, men det gällde ju att hålla masken. E spanade efter "Koala-vagnen" på natthimlen.

På söndag var det dags för ridning. En låång promenad med Ks ponny. Äntligen blev det av. Efter ungefär en halvtimme började E tröttna, men då fick hon prova att trava, så då skakades hon till liv igen. Jag försökte leda ponnyn, men den ville inte riktigt gå framåt så, mer sidledes om man säger så. Ks pappa fick ta över. En glad och nöjd E ville ha våfflor till lunch efter denna strapats, så det fixade vi. På eftermiddagen provade vi ytterligare något nytt: Familje-capoeira. Det var väldigt kul. Brasiliansk kampsport förklädd till dans. E har sett detta och blivit mycket fascinerad. Nu fick vi nys om att det var en prova-på dag, så vi gick dit. Väldigt kul, tyckte vi allihop. Lite udda rörelsemönster vilket de yngre medlemmarna i familjen klarade alldeles utmärkt medan jag forfarande har svårt att gå...

Måste berätta också att E gjorde "ensam-hemma"-debut i måndags. Det var Philofix på TVn och samtidigt Bondens butiksbuss nere vid Konsum. Hon ville hellre stanna hemma. Jag programmerade telefonen så att hon bara behövde trycka på två knappar för att nå mig. 12 minuter var jag borta. Hon ringde tre gånger under tiden. Mest för att det var kul tror jag. "Jag har lite problem här" annonserade hon visserligen vid tredje samtalet. Telefonen hade högljutt protesterat över att hon inte hade avslutat föregående samtal ordentligt. Dit hann vi aldrig i instruktionen...