Gympakick

I tisdags var jag på ett möte där det bestämdes att vår lokala gymnastikförening ska satsa på zumba för att locka nya medlemmar. Det innebär att ett av nuvarande pass måste bort. Jag var klar med ledandet för flera år sedan, men när jag fick frågan för ett år sedan om jag kunde leda här blev jag så smickrad att jag sade ja på direkten. Med smicker kan man få mig långt, det är bara att erkänna. Det har varit himla kul att leda igen, men nu blir det inget mer. Det känns lite trist, men också befriande. Nu slipper jag ha en låst kväll i veckan, jag kan lyssna på radion utan att räkna BPM och jag slipper frustrationen över mina dåliga kunskaper i att fixa musik och program i datorn. Det är fyra veckor kvar på vårterminen (i maj är det bara trädgårdsarbete och skogspromenader som gäller - inte inomhusgympa). Jag var INTE motiverad att leda i kväll. Tappade sugen när det blev som det blev. Men så stod jag där i mitten och musiken drog igång. Ovanligt många hade hittat till gympasalen i kväll. Såg förväntansfulla ut. Då taggade jag till i alla fall, och det blev ett kul pass där alla gav järnet. Jag kommer att sakna det trots allt!