I dag ville E prompt cykla till skolan. Vägarna är bara, och hon har klappat på cykeln flera gånger de senaste veckorna. Så idag var det dags. Då är det minsann inga besvär att komma iordning. Klockan sju stod hon färdigklädd och stampade i hallen. Och irriterade sig på mig som var så långsam. Ombytta roller...
När vi skulle sätta på cykelhjälmen höll det på att gå åt skogen. Den var alldeles för liten! Oj då, jamen skidhjälmen fick duga. Puh!
Ja, det där med cykling var ju inte så lätt ändå. E gallskrek så fort hon kom på cykeln. Av rädsla. Föräldrapinnen hade vi ju tagit bort, så jag fick försöka hålla i henne och springa med. Samtidigt som hon fortsatte gallskrika. Det är då man lätt stressad vill säga till omgivningen: "Ja, ursäkta mig, det här är inte mitt påhitt. Hon vill faktiskt, jag lovar..." Som tur var dröjde det inte så länge innan hon lugnade ner sig och insåg att hon faktiskt hade kontroll. När vi kom till skolan ville hon visa mig den STORA vattenpölen. "Men jag var inte i den i går mamma, bara lite..." Jo, det är härligt med snösmältning. Jag tar gärna genomblöta kläder, bara det blir barmark snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar