I dag har jag genrepat mitt halvnya gympapass. Nypremiär på torsdag. I går träffade jag en av "mina" motionärer, modell äldre som sa: "åhh det är så bra ditt pass" (här började jag nöjt slicka i mig...) "det är så, ... (jag väntade förväntansfullt) så långsamt!" Slickandet kom av sig. Vadå? Långsamt? Det är väl inte precis den bilden jag själv vill ha. Mer åt hållet att alla ligger i små högar och flämtar efteråt, medan jag står stark och energisk kvar i mitten. Typ. Men alltså inte. Reality check... det är ju bra att hon är nöjd i alla fall!
Det krångligaste med att leda pass är helt klart att lyckas få till en spelbar CD med rätt låtar i rätt längd. När man är datateknisk idiot som jag är detta samma prövning varje termin. Nu kan jag i alla fall köpa vissa låtar på nätet. Men hur får man dom till ett format som går att höra på en CD? Och hur i hela ..... funkar mixprogrammet egentligen. Es kommentar efter att jag suttit en bra stund framför datorn: "mamma, jag tycker inte om när du skriker". När mannen kom hem gick min frustration ut över honom. "Men du är ju man, du är ju ung, varför kan du inte hjälpa mig???" Aaahhhh!
Stackarna. Men nu är det fixat. Tack snälla I. På torsdag kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar