Efter en knapp vecka med plusgrader dygnet runt så var det sju minus i morse. Och knallblå himmel. Vårdagjämningen är passerad och det är ljusare än mörkt! Får mig att tänka på en dikt, eller kanske betraktelse, av Dag Hammarskjöld som jag brukar ta fram på vårkanten.
Marssol
I den spensliga björkens tunna skugga på skaren
kristalliseras luftens frusna stillhet.
Då - plöstligt- koltrastens trevande lockton,
en verklighet utanför din egen, det verkliga.
Plötsligt: Paradiset från vilket vi stängts ute av vår kunskap.
Både vacker och vemodig tycker jag. Att vara mer i nuet skulle jag behöva. Inte tänka och planera och analysera. Bara vara. Hur gör man? Kanske krypa ner bakom Es rygg i TV-soffan. Bara snusa i hennes hår och känna värmen. Då stannar det mesta upp. Hon är bättre idag, lite feber fortfarande och en skrällig hosta, men piggare. Hon är arg på att hon inte får vara med på gympan och prova sin nya vattenflaska idag. Vi får vara hemma och mysa hela dagen istället. Skönt ibland när hon inte är alltför sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar